Karin Sennefelt


Minister for the EU mom
2010/02/03, 12:14
Filed under: genusjägare | Etiketter: , ,

Birgitta Ohlsson utnämndes till EU-minister igår, det har vi hört. Nu visar det sig att hon, enligt en kvinna som tydligen känner till Birgitta Ohlssons hemliv bättre än hon själv, sviker sitt ännu ofödda barn. Återgången till stenåldern kan beskådas här. Ack denna eländiga svekdebatt som ska uppstå varje gång en kvinna faktiskt vill och kan ha ett kvalificerat arbete. Jämställdhet och god barnavård ordnar man hemmavid på ett mycket enkelt sätt: man ser till att inte skaffa barn med en dinosaur!

P.S. Idag lämnade jag min dryga ettåring på dagis för första gången för en hel dag. För jag ska jobba.

Kommentarer inaktiverade för Minister for the EU mom


History girls, History man och tjejig historia
2009/04/06, 9:32
Filed under: genusjägare, historia | Etiketter: , , ,

Idag skriver Mary Beard om kritik som rests mot historiens feminisering i England. Henrik VIII:s historia har kommit att bli hans hustrurs, menar History man David Starkey. Det är historia skriven av kvinnor för kvinnliga läsare och med det uttryckliga syftet att sälja. Och i viss mån har han rätt: de böcker som Mary Beard tar upp, t.ex. Georgiana av Amanda Foreman (nyligen filmatiserad för all del) är biografier över kvinnor vars syfte är att visa att kvinnor visst hade inflytande och makt förr, så det så. Vad dessa författare gör är att skriva biografi på precis samma sätt som män gör om män, men det senare verkar inte David Starkey inte ha problem med.

Som Beard säger, att skriva ”feminiserad” historia, för att använda Starkeys begrepp — ett bättre vore historia med genusperspektiv — handlar om att definiera makt på ett annat sätt. Ju längre bort man kommer från de ”centrala delarna” av historien, säger hon, desto större sannolikhet att det är kvinnor som undervisar på den.  Beard har alldeles rätt och i det tycker jag att man också kan höja ett varningens finger. När jobb och projekt utlyses i akademin i Sverige så händer det att den utlyses med särskild inrikning på genus (på samma sätt som man utlyser medel för demokratiforskning eller om hållbar utveckling). Och det är ett relevant forskningsområde, men jag undrar hur mycket vi History girls har att tjäna på att få en egen sandlåda? Är inte vårt mål huvudsakligen att skriva om historien med ett integrerat genusperspektiv, inte i första hand att skaffa oss själva ett jobb? Intressant och relevant forskning sammanblandas med karriärstrategi. När ett lektorat nyligen utlystes på min institution formulerades utlysningen så att ens forskning skulle ha genusperspektiv på tidigmodern tid (undervisningen däremot kunde vara om vadsomhelst). Detta skedde i akt och mening att rekrytera en kvinna, för vi har inga kvinnliga lektorer. Således blev genushistoria historia bedriven av tjejer. Men nu är det ju inte så att alla tjejer sysslar enbart med tjejig historia. Och somliga av oss har ambitioner att bli History (wo)man.



Okunnigt påhopp på genusstudie

Svenskan låter en ämnesföreträdare kommentera Tanja Bergkvists påhopp på musikvetenskap – på insändarsidan: Okunnigt påhopp på genusstudie . Boel Lindberg rycker ut till musikvetarnas och genusforskningens försvar. Tacka vet jag humanister med gott självförtroende! Ingen kris här. 

Tråkigt bara att det är Birger Schlaugs menlösa inlägg Män styr vår bild av historien  (big whoop!) som får en framträdande plats i tidningen, om än inte förvånande.  Helt klart är det inte vad han är ute efter. Det var ju knappast genusforskarna som agerade reflexmässigt…

Kommentarer inaktiverade för Okunnigt påhopp på genusstudie


Humanist, javisst
2009/03/03, 21:36
Filed under: genusjägare | Etiketter: , , ,

Man kanske inte ska låta sig förvånas över den hybris som formligen dryper från Tanja Bergkvists Brännpunktsartikel. Tydligen ger en doktorsexamen i matematik en inträngande förståelse för musikvetenskap. Inte nog med att matematikern förstår sig på de grunder för varför ett forskningsprojekt kring genuskonstruktioner av trumpeten har fått medel från Vetenskapsrådet (hon föreger sig ha en god beläsenhet inom den musikvetenskapliga forskningsfronten), hon sitter också på koden för hur man bedriver genusstudier i allmänhet. Självsäkert använder hon matematiken som ett obefläckat neutrum, en norm för alla vetenskaper att följa. Ställer inte vi andra frågor på samma sätt som matematikern måste det ju vara så att det är vi som är klåpare?

Det är lätt att raljera över en enskild ansökan. Tro det eller ej, men vi humanister kan också förundras över värdet av naturvetenskapliga och medicinska s.k. genombrott såsom att man går ner i vikt om man äter mindre och att pojkar föds till att gilla bilar. Men själv sluter jag mig för det mesta till att jag som humanist och historiker kanske inte alltid är bäst på att bedöma forskning som bedrivs inom discipliner jag inte behärskar. Den föraktfulla inställning Tanja Bergkvist visar upp för musikvetenskap, genusstudier och en anonym forskare görs inte mindre av att hon kritiserar vetenskapligheten hos ett projekt utifrån den populärvetenskapliga beskrivning av projektet som ligger ute på nätet, dvs. den beskrivning som lekmän ska kunna begripa. Den tänkta publiken är inte vetenskapliga granskare. Men man kanske måste vara humanist för att förstå skillnaden?

Humanister och i viss mån samhällsvetare ansätts gärna av naturvetare. Eftersom vi inte allihop bidrar till tillväxten eller botar cancer, måste det vara så att vi inte bedriver vetenskap av värde? Eftersom naturvetare inte förstår sig på de vetenskapsfilosofiska problem som diskuteras inom humaniora så måste det vara så att humanister är dumma i huvudet? Att människor genom historien har verkat som kulturvarelser och samhällsvarelser och är värda att studera i den egenskapen är tydligen snömos eftersom våra frågeställningar inte har direkta motsvarigheter hos naturvetenskaperna? Såsom Karin Johannisson påtalat klarar sig inget samhälle utan experter på begreppsanalys, omvärldsanalys, text- och bildanalys, på värderingsfrågor, etiska frågor, språk, historisk kontextualisering, och strukturella sammanhang. Det finns och har funnits betydelser hos symboler som inte kan avtäckas utan ett hermeneutiskt arbetssätt. Det kanske kommer som en nyhet för Tanja Bergkvist, men naturvetenskaplig forskningsmetodik rår faktiskt inte på alla forskningsproblem.

Tanja Bergkvist utgår från att hon skulle få pengar för en ansökan i matematik om flerdimensionell analys ur genusperspektiv. Det är fullt möjligt att hennes ansökan skulle beviljas inom naturvetenskap eftersom det är relativt lätt: hela 27 % får forskningsmedel i jämförelse med humanisternas 11 %. Men själva hennes utgångspunkter visar att hon inte klarar av att forska i humaniora.