Karin Sennefelt


Jag fördömer
2010/04/06, 14:31
Filed under: ditt och datt, historia | Etiketter: , ,

På förekommen anledning finner jag anledning att fördöma följande historiska händelser eller företeelser. Observera att listan är ofullständig och kan fyllas på i all oändlighet. Ytterligare förslag på företeelser värda att fördömas mottages tacksamt.

  • Förintelsen samt andra folkmord, eller annat systematiskt mördande av befolkningsgrupper
  • Slavhandel och slaveri, människohandel och diverse former av livegendom
  • Korstågen
  • Terrorism
  • Religiös ortodoxi samt religiösa förföljelser, inkl. inkvisitionen och häxförföljelserna
  • Auktoritära politiska styren, diktaturer samt politiska förföljelser
  • Krig
  • Kärnvapen samt andra vapen riktade mot civilbefolkningar
  • Förtryck eller utnyttjande av kvinnor, barn, minoritetsgrupper, ursprungsbefolkningar eller andra människor
  • Barnarbete
  • Kolonialism
  • Tortyr
  • Vetenskapsutövare eller intellektuella  som verkat i auktoritära styrens, kolonialismens, rasismens, kvinnoförtryckets tjänst

Tillägg 8/4. Som kommentaren från countrylegenden visar var min intention med inlägget inte alldeles tydlig. Det var ironiskt. Naturligtvis ska inte riksdagen fastslå vilka historiska händelser som hänt och inte (för det finns mängder av otrevligheter som riksdagen inte brytt sig om att fördöma, som listan ovan visar). Naturligtvis ska heller inte staten ha en egen historiemyndighet. Och naturligtvis ska inte historiker ägna sig åt att fördöma, utan att förstå och förklara.

Annonser

5 kommentarer

Det är inte alltid självklart vad man tar ställning för (eller emot) även om all historisk dokumentation och en saklig analys finns där. En historielärare i Sverige som redogör för folkmordet på armenierna 1915 gör inte samma ställningstagande som en turkisk journalist som skriver om detta, även om de säger exakt samma saker. I det senare fallet kan journalisten drabbas av illegal eller legal politisk terror. Begreppet folkmord är inte alltid ett historiskt begrepp, det är också ett begrepp hämtat från internationell rätt. Mot det begreppet kan man ställa straffrubriceringen ”brott mot turkiskheten”, en företeelse som finns i Turkiets strafflag, nitiskt tillämpad av turkiska domstolar. Det här involverar juridik, etik och mycket annat. Det är aldrig självklart var man kan hitta den relevanta expertisen och den högsta auktoriteten. Det går att hitta exempel på detta på närmare håll än Turkiet. Just i det här fallet tycker jag att riksdagen har goda motiv att tala om den sakfråga som alla känner till.

Kommentar av Clas

För det första har inte riksdagen ”talat” om folkmordet på armenier 1915, de har fattat ett riksdagsbeslut på att det har skett och att det bör benämnas folkmord. Det är skillnad. Sedan gick de över till att besluta om 5 miljoner till vägbyggen, eller något liknande, som är deras sedvanliga arbetsuppgift.
Det intressanta med hela den här historien är hur ett antal olika historiemedvetanden korsar varandra där folk har oerhört olika syn på vad det är man ska ha historien till.
Riksdagen och de grupper utanför riksdagen som lobbat för beslutet betraktar detta som en markering som ska verka försonande. Genom att erkänna att en viss grupp (eller flera) har lidit vid en viss tidpunkt så ska historiens sår läkas hos den drabbade gruppen. I förlängningen är väl också tanken att Turkiet ska erkänna vad det är som har skett.
Sedan har vi den välvilliga ”ta ställning till historien inställningen”. Det är lite som Kris Kristofferson var inne på: det är ganska lätt och smärtfritt och leder inte till några konsekvenser för den enskilde annat än att de känner sig förträffliga.
Det som är tveksamt, tycker jag, är att riksdagen sätter sig till doms över vilka historiska händelser som skett och vilka som inte skett, samt begrepsdefinitioner av dessa händelser. Det är inte riksdagens uppgift. Vad riksdagen tagit på sig är ett historiskt tolkningsföreträde. Är det okej att riksdagen är högsta ansvarig för vad som ska anses sant eller falskt i historien? Varför då i så fall? Om man svarar ja på den frågan måste man också fråga sig varför det ska gälla just denna specifika händelse och inte andra brott mot mänskligheten (kandidater finns ju).
Turkiet har många problem, både med befordran av mänskliga rättigheter och med erkännande av brott begångna i historien.Men är riksdagens beslut att 1915 skedde ett folkmord en bot på det? Jag håller med dig om att det är en folkrättslig fråga, men den borde då hanteras som en.
Som lärare har man väl (?) skyldighet att upprätthålla demokratiska värden osv. Men som historiker är det ointressant om jag tar ställning för och emot: Om jag tar ställning mot folkmordet på armenier 1915, vad har jag egentligen åstadkommit (vilket jag f.ö. gör utifall att någon skulle få för sig annat)? Inte så mycket. Mycket bättre vore om jag som historiker, eller lärare för den delen, förklarade folkmordet. Varför skedde det? Hur gick det till? Vilka var förövarna? Vilka var offren? Vad hade folkmordet för konsekvenser? Talar man om dessa frågor uppstår något alldeles fantastiskt, nämligen ett handlingsutrymme för oss idag. Slår vi fast att folkmordet 1915 = dåligt måste inte studenter/elever befatta sig med det, det är så underligt och väsensfrämmande dåligt och oförståeligt. Det leder i sin tur till att man kan slå det ifrån sig och säga att det kan inte hända mig. Måste de däremot kunna förstå och förklara det, då måste de engagera sig i alla facetter som gör att de upptäcker vad de själva kan göra om en liknande situation uppträder igen. Resultat: en diskussion av demokratiska och mänskliga värden. Förståelse och förklaring aktiverar, fördömanden förblindar.
Slutligen vill jag slå ett slag för FORSKNINGEN. Jag vet att detta är oerhört svårt för många människor att förstå, men historiker är faktiskt experter på historien (chock!!). Det är enkelt att hitta den relevanta expertisen. Det finns nämligen forskning utförd av mängder av människor kring detta problem, och de kommer från många olika nationer. Händelserna 1915 är varken okända, hemliga eller outredda utan väldokumenterade och utforskade.

Kommentar av karinsennefelt

Jo, men för mig handlar det här inte så mycket om historisk forskning. Alla de viktiga aktörerna i första världskriget finns kvar, och alla fortsätter dom att hävda sin version av sanningen – med större eller mindre rätt. Det påminner mig om det berömda citatet ”i ett krig är sanningen det första dödsoffret”. I det här fallet handlar det inte om en okänd och avlägsen epok i ett okänt land, det behövs inga omfattande historiska forskningsinsatser för att ta reda på vad som har hänt. Svårigheterna kommer av att första världskrigets propagandamaskiner fortfarande har en del att säga till om, inte minst i Turkiet.

Kommentar av Clas

DEt som är skönt med att sparka in öppna dörrar är att man inte riskerar att skada foten.

Kommentar av Kris Kristofferson

Hey, whatever helps you make it through the night…

Kommentar av karinsennefelt




Kommentarer inaktiverade.



%d bloggare gillar detta: