Karin Sennefelt


Arkivkatastrofen i Köln
2009/03/29, 22:08
Filed under: historia | Etiketter: , ,

Den fullkomliga katastrofen i Köln är i det närmaste ofattbar: så mycket som aldrig kommer att kunna ses igen. Material som överlevt sedan romartiden, kvarlevor från bygget av Kölnerdomen, material som överlevde andra världskrigets bombningar, material som skildrar det nya Tysklands framväxt, överlevde inte ett tunnelbanebygge. Det är så in i helskike sorgligt när oersättliga skrifter försvinner för alltid. Skrifter som någon vaktade under medeltiden, som någon sorterade om på 1800-talet, skrifter som någon huserade i ett hus byggt av botong på 60-talet. Och nu rotar arkivarierna i rassmassorna efter enstaka papper. Än så länge har de återfunnit en femtedel av samlingarna. Förhoppningsvis går det att rekonstruera delar såsom man gjorde av de medeltida material som Gustav Vasa slaktade för att binda in den nya nationalstatens räkenskaper i. Annars blir det framtidens arkeologer som får försöka lista ut hur denna märkliga blandning i kulturlagren har gått till.

Cologne archive: after the disaster – Guardian Weekly.

Kommentarer inaktiverade för Arkivkatastrofen i Köln


Forskningslogg nr 3: fortsättning
2009/03/23, 12:02
Filed under: forskningslogg | Etiketter:

Arkiven är kanske inte så trygga platser ändå när jag tänker efter:

Am Dienstag, 03. März 2009, ist das Gebäude des Historischen Archivs in der Severinstraße eingestürzt.

Det verkar som att stadsarkivet i Köln hade misskötts långt innan det rasade. Nu ligger pergamenten utströdda som efter ett bombanfall uppblandade med Konrad Adenauers och Günter Wallraffs papper.

Kommentarer inaktiverade för Forskningslogg nr 3: fortsättning


Tutta Rolf och kulturskandalernas kulturskandal
2009/03/21, 23:12
Filed under: ditt och datt | Etiketter: , ,

Sommaren 1985 bodde jag några veckor hos min farmor och farfar. Jag hade långtråkigt. De gamla hade regelbundna vanor, vädrade sovrummet när de åt frukost, tyckte att jag borde ha schalett när jag cyklade för att undvika drag och försökte förmå mig att sova middag. När de sov läste jag farmors gamla flickböcker med titlar som Ett hjärta av guld och I rosornas tid. På omslagen var det bilder på käcka flickor, vinden blåste upp deras kjolar och visade blanka sidenstrumpor. På kvällarna på tv var det Tutta Rolf-festival. Jag blev förälskad.

Jag förstod då varför farmor alltid promenerade med långa steg, permanentade håret i page så att lockarna stack fram under baskern hon hade på sned. Charmen, glittret i ögonen, allt kommer från Tutta Rolf. Iveckans Kino (20/3) får man höra henne sjunga några strofer av ”En stilla flirt” ur En stilla flirt, en inspelning jag förgäves försökt få tag i. Av programmet förstod jag att Sara Lidman delade min beundran och uttryckte den långt vältaligare än jag.  Tutta Rolf var en modernitetens banérförare, hon var djärv, käck, glad, fysisk och samtidigt ironisk. I Vi som går köksvägen propagerar hon för pyjamas och att sova för öppna fönster. In blåser Tutta Rolf, och livet blir sig aldrig likt igen. Tutta Rolfs filmkarriär utspelade sig under den korta period när svensk film försökte sig på flärd, innan Sickan Carlsson kom och var rekorderlig. Tutta är en ”färgklick som behövs” för att referera ett citat från programmet. Jag behöver henne fortfarande.

Visar SVT Sara lär sig folkvett avbokar jag allt. Inga av Tutta Rolfs filmer finns att få tag i på DVD, trots att det är där hon framför några av de mest kända Jules Sylvain-melodierna och trots att ett flertal är regisserade av Gustaf Molander. Jag håller med Kino: det är KULTURSKANDAL!  Till dess är hon den enda anledningen till att jag fortfarande har min VHS inkopplad så jag kan se mina egna gamla kopior.



Forskningslogg nr 3: Arkivet som räddningsplanka
2009/03/18, 13:32
Filed under: forskningslogg | Etiketter: , , ,

Nu har jag fått höra talas om den fjärde av mina gamla doktorandkamrater som planerar att läma den akademiska världen för arkiven. Som nyblivna docenter eller under postdoc-tiden så har de känt att det inte går att vara kvar: för mycket stress, för osäkra arbetsvillkor, för lite projektmedel till att fylla en heltid. De utbildar sig i arkivvetenskap under flera år och prakticerar på kommunarkivet i Surahammar. Så  väntar arkivvärlden där man som disputerad har rätt goda möjligheter att få jobb, kanske med de material som man kan, kanske kan man bedriva lite forskning vid sidan om. Det är inte bara kvinnorna som försvinner heller, som det ibland tenderar att vara. Arkiven kan vara en trygg hamn i det annars stormiga havet som är akademin. Ibland har jag tagit skydd i urberget på Riksarkivet eller uppe på berget på Stockholms stadsarkiv undan möten, mejl och krav. Efter att ha hukat ett par veckor och fått med mig en bunt excerpter så har jag återvänt stärkt. Men en fast tjänst, trygghet, projekt som inte drar ut i åratal och de vill inte återvända. Jag kan inte klandra dem. Men ändå, kom tillbaka, jag saknar er!

Kommentarer inaktiverade för Forskningslogg nr 3: Arkivet som räddningsplanka


Klädsel med eftertanke
2009/03/15, 18:23
Filed under: Läsning | Etiketter: , , ,

Mitt relativt nymornade intresse för kläders semiotik finner en hel del att hämta hos Linda Grant. ”Utan yta finns inget djup.” Nej, just det.
Det får mig också att tänka på den professor i psykologi (namn?????) som förklarade att när vi människor identifierar varandra letar vi efter tecken på kön genom att se efter olika markörer som kraftiga käkar osv. Men jag skulle vilja veta hur de fastslagit detta: har folk i försöken fått titta på andras ansikten, eller hela deras (påklädda) kroppar? För det slår mig att en kjol (eller ett långt hår) måste bära på en helt annan betydelse nu än för 200 år sedan och kanske bar de på en mera avgörande betydelse då som motsvarar det vi ser när vi ser ett kraftigt käkparti? Så hur fungerade identifiering rent psykologiskt förr, vill jag veta. Tittar vi mera på ansiktet idag?

Kommentarer inaktiverade för Klädsel med eftertanke


En ny sorts historerevisionism
2009/03/09, 23:10
Filed under: historia | Etiketter:

”We’re not saying that there weren’t a few tremors on the morning of 4/18, but we do question whether ‘earthquake’ was the proper term to classify them,” said Compson, adding that he sees himself as more of a 1906 Earthquake Revisionist than a 1906 Earthquake Denier. ”These geologists and their fancy-looking, detailed seismic readouts simply aren’t telling us the whole story.”  Mer här.

Kommentarer inaktiverade för En ny sorts historerevisionism


Läst
2009/03/09, 21:05
Filed under: Läsning | Etiketter: , , ,

Läste idag Miranda Chaytors artikel från 1995 ”Husband(ry): Narratives of Rape in the Seventeenth Century” i Gender & History  7:3. Sällan har jag läst en historiker som kommit sitt ämne så nära så att man hör rösterna, känner känslorna och delar drömmar och trauman med dem man läser om, utan att vetenskapligheten gått förlorad. Det bästa inlägg jag läst kring jagbilder och identiteter bland kvinnor ur de lägre stånden under tidigmodern tid — och det var egentligen inte alls artikelns huvudpoäng. Nu grunnar jag på de där kvinnorna hon skrev om och på hur man ska bära sig åt att beskriva det flyktiga som är personlig identitet. Chaytors empatiska hållning pekar ut en väg värd att utforska.

Kommentarer inaktiverade för Läst