> Lisbeth Söderqvist skrev 2010-05-24:
>
> Hej Karin
>
> Jag har läst din artikel om Open Access.
> http://www.rj.se/svenska/1023/var/newsID/306
>
> Du har ställt en fråga till Vetenskapsrådet gällande vilken tidskrift
> rådet rekommenderar att du publicerar dig i, och ställer kritiskt
> frågan varför du ska publicera dina artiklar i någon okänd
> nättidskrift, istället för i en etablerad traditionell tidskrift med
> högt renommé.
>
> Jag vet inte vem du kontaktade, men jag beklagar att du inte fick
> någon respons.
>
> Svaret är att du kan publicera dig i vilken tidskrift du vill, kravet
> är att du ett halvår senare lägger den på en sökbar plats på webben,
> så kallad parallellpublicering. De flesta tidskrifter tillåter detta.
>
> Vad gäller monografierna och Open Access, som du också tar upp i din
> artikel, så arbetar Vetenskapsrådet fn med den frågan. Målsättningen
> är att alla forskningsresultat, även de som publiceras i monografier,
> på sikt ska omfattas av Open Access.
>
> Mvh
>
> Lisbeth Söderqvist
*Skickat:* den 24 maj 2010 14:44
> *Till:* Lisbeth Söderqvist
> *Ämne:* Re: Open Access
>
> Hej,
>
> Tack för svar! Vad gäller parallellpublicering
> så är jag osäker på om det hade fungerat i mitt fall. Till Social
> history, Past & Present och Urban history har jag varit tvungen att
> skriva på avtal som säger att jag inte skulle publicera något av
> liknande innehåll på engelska under ett år efter publiceringen. Jag
> vet inte exakt vad du menar med "sökbar plats på webben" (skulle du
> kunna precisera?), men om det är mer än en abstract hade det inte gått.
> Det är bra att VR diskuterar monografierna. Jag har en känsla av att
> det finns en generationsklyfta kring publicering bland humanister där
> yngre forskare inte har några problem med vare sig rankingsystem eller
> internationell publicering - där man också kan tänka sig att söka sig
> in på en internationell arbetsmarknad. Det perspektivet tror jag skyms
> något av äldre forskargenerationers fokus på monografier och
> avståndstagande till allt vad rankingsystem heter. Med tanke på den
> internationella arbetsmarknaden så hoppas jag att VR tar med i
> beräkningen att det händer att svenska humanister publicerar sina
> monografier på Cambridge University Press och liknande, och att få
> avtal om Open Access med dylika förlag är nog så knepigt, samtidigt
> som publiceringen där kan göra en karriär.
>
> Vänliga hälsningar,
> Karin
Lisbeth Söderqvist skrev:


>
> Hej igen!
>
> Oxford University Press tillåter så vitt jag förstår att du lägger ut
> en pre-print på webben, alltså den första versionen av din artikel,
> den som du sände in. Nämnda förlag har ett embargo om 12 månader,
> sedan kan du lägga ut post-print-versionen, dvs den artikel som du
> publicerade.
>
> Här har jag klippt ur anvisningarna
>
> "Authors may upload their accepted manuscript PDF ("a post-print*") to
> institutional and/or centrally organized repositories (including
> PubMed Central), but must stipulate that public availability be
> delayed until 24 months after first online publication in the journal."
>
> "For the majority of Oxford Journals, prior to acceptance for
> publication, authors retain the right to make a pre-print [A preprint
> is defined here as un-refereed author version of the article] version
> of the article available on your own personal website and/or that of
> your employer and/or in free public servers of preprints and/or
> articles in your subject area, provided that where possible."
>
> Med sökbar på webben menar jag antingen att du lägger den i din
> arbetsgivares, UU:s, öppna arkiv, eller på din hemsida. Anledningen
> till att jag uttryckte mig på det sättet är att vissa förlag endast
> tillåter det senare. De är få, men dock.
>
> Vad gäller universitetsförlagens inställning till Open Access så har
> jag nog uppfattat det som att de går i bräschen. Flera har upptäckt
> att avhandlingar on-line ökar försäljningen av den tryckta versionen,
> bland andra ovan nämnda förlag.
>
> Vänliga hälsningar
>
> Lisbeth Söderqvist

Men sen finns det saker där jag inte vet vad jag skulle säga. Lasse och Mona, vi tänker på er.

Jag har tidigare skrivit om skrivande som att jag kammade en text: först skriver jag in en massa tovor i ett dokument, och sedan gäller det att reda ut dem, läsa, korta, reda ut igen, läsa, reda ut igen. Alltså växlar jag mellan att vara okritisk och kritisk mot mig själv. Det pratas inte så mycket om skrivprocesser, oss skrivande forskare emellan. Men vi jobbar oerhört olika, märker man när man skriver tillsammans. Somliga har tänkt färdigt innan de skriver, har en tydlig disposition, fyller i under rubrikerna och så är det klart. Inskrivet är inskrivet och behöver inte ändras. Andra ägnar sig åt  ständig redigering under skrivandets gång, formulerar om hela tiden och lyckas på något märkligt sätt skriva fastän de är kritiska mot sig själva samtidigt.