Birgitta Ohlsson utnämndes till EU-minister igår, det har vi hört. Nu visar det sig att hon, enligt en kvinna som tydligen känner till Birgitta Ohlssons hemliv bättre än hon själv, sviker sitt ännu ofödda barn. Återgången till stenåldern kan beskådas här. Ack denna eländiga svekdebatt som ska uppstå varje gång en kvinna faktiskt vill och kan ha ett kvalificerat arbete. Jämställdhet och god barnavård ordnar man hemmavid på ett mycket enkelt sätt: man ser till att inte skaffa barn med en dinosaur!
P.S. Idag lämnade jag min dryga ettåring på dagis för första gången för en hel dag. För jag ska jobba.
Det är ingen ordning på fakta i grafiken när SvD skriver om monarkierna i Europa. Kronprins Charles III av Storbritannien? Norge har tydligen haft ett kungahus sedan 1000-talet, men Storbritannien bara sedan 1707. Inget är fel, eller så är båda det. Antingen så är det den senaste statsbildningen som varit monarki man menar, och då är det 1905 och 1707 som ska stå. Eller så är det att det har varit del av ett rike med en kung, då kan man ju säga 1000-talet och 700-talet (England, med undantag för republiken förstås. Samma problem har man med Spanien där det ju funnits monarkier långt före 1500-talet fast under andra statsbildningar, och så republiken förstås). Artikeln är inte nämnvärt bättre (man utgår ifrån frågan ”hur står det till med monarkierna?”). Den bidrar inte med en djupare analys av monarkins roll i Europa än vad Svensk Damtidning gör, men det är ju fint med stora bilder av kungligheter i finstass.
Tydligen ska Dick Harrison börja blogga i svenskan om monarkier i allmänhet och hålla frågelåda. Kanske kan de be honom faktagranska också?
Sparat under: Uncategorized
Den 2 februari hade jag tänkt fira att det var ett år sedan jag lämnade in min ansökan om docentur. Men ack, vad jag bedrog mig. Idag fick jag den sakkunniges utlåtande att jag ”utan tvekan uppfyller uppställda vetenskapliga och pedagogiska krav” för befordran. Pust! Det var en ansökan på artiklar (9 st plus ett opublicerat bokmanus) vilket det ibland avråds ifrån. Men se.
Sparat under: historia | Etiketter: akademin, bönder, forskning, historia, Pablo Wiking
Idag lyckades en historiker tränga igenom KI:s effektiva pressavdelning och nå fram på vetenskapsnyheterna i P1. Det är Pablo Wikings omtolkning av orsakerna till den agrara revolutionen som fungerade som murbräcka. Skiftena i all ära, men böndernas ökade självägande fungerade som motor för nya jordbruksmetoder. Förädringarna satte igång innan skiftena i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, menar Pablo Wiking som ni kan lyssna på här.
Sparat under: historia, utställningar | Etiketter: franska revolutionen, utställning
I Paris pågår fram till den 15 februari en, vad det verkar, otroligt facinerande utställning på Archives Nationales:
La Révolution à la Poursuite du Crime. Det är en utställning om rättsväsendet i Paris under den tidiga delen av revolutionen, mellan 1790 och 1792, före Skräckväldet. Det handlar inte bara om spektakulära politiska brott under perioden, utan också om den nya regimens tampande med att skipa rättvisa med alla de vardagsbrott som begicks. Rättsväsendet skulle bli rättvisare, rättegångar fungera utan inblandning av feodala herrar, båda sidor i en konflikt skulle komma till tals, en ny strafflag från 1791 skulle tillämpas och så småningom också en ny slags halshuggningsmaskin. Det mest märkvärdiga med utställningen är dock inblicken i människors vardag och verklighet, revolutionstiden till trots. Musée de l’Histoire de France visar upp mängder med rättegångsdokument, resultat av många års forskning, och inte minst de vardagliga artefakter som människor hade på sig när de arresterades.
Sparat under: ditt och datt | Etiketter: akademin, konferens, Samuel Pepys, tidigmodern tid
I januari är 350 år sedan Samuel Pepys började sin dagbok. En ny början, för 350 år sedan. Jag tar mig också en ny början. Jag har varit borta länge. Det berodde på att jag hade två kurser samtidigt och satt i en sakkunnignämnd. Allt väldigt kul, förutom det lilla faktum att jag började tycka att det var riktigt bra när jag sov sex timmar. Jag börjar på nytt, stärkt av pulkaåkning och jullov. Nu med mera motståndskraft mot den bitterhet som kan överfalla en när man går på forskningsmedel. Ljusare framstår inbjudan till Cambridge på torsdag, eller konferens i Venedig i september (de vet hur man ska konferensa, dryckeskultursforskarna!).
Slutligen: läs denna biografi över Pepys.
Jag har inte bloggat på ett tag. Istället har jag kompletterat mina forskningsanslag från VR med undervisning. VR:s anslag om 75% i tre år är ju i verkligheten 50% i tre år om man inte vill leva på doktorandlön. Alltså har jag tagit på mig 25% undervisning för att komma upp i en tjänst om 75%. Gott så. För att verkligen maximera forskningstiden så var institutionen vänlig och jag lägga all undervisning på en termin, så i höst har jag gjort 50% undervisning. Vilket som vi alla vet egentligen kan motsvara hur mycket som helst. Eftersom det var tre nya kurser för mig har det motsvarat ungeför 100%. Kanske lite mer (det påstår min man i alla fall). Hur det går med forskningen? He, he.
Nu läser jag Jens Sörensens gästblogg på RJ och gläder mig åt att någon säger högt vad det grumsas om i korridorerna (när vi har tid att träffas i korridorerna). SULF företräder inte mig och alla vi andra som inte har fast anställning, trots väldigt många med fantastiskt fina meriter. Däremot lyckades SULF med konststycket att förhandla ner min lön med 2000 kr när jag lyckats förhandla upp den i paritet med mina manliga kollegor. Det var under en satsning på kvinnliga forskare. Jag går hellre med i SVALT.
Sparat under: Uncategorized
Höstmörkret och undervisningen tar sitt. Jag återkommer.
Japp, då var det dags att gräva upp nästa lik. Nu Karl XII. SvD rapporterar inte huruvuda det är historiker som bett att få göra de ”historiska” undersökningarna av Karl XII:s kropp. Men jag tvivlar. ”Gåtan” om Karl XII:s död är gravt överdriven vad gåtor beträffar.
Men här en fråga för framtida historiska studier: liket som historiebärare och historievetenskapens medikalisering (historien förkroppsligad). Mer om rätten till historiska lik, se här.
Uppdatering i januari: stackars Magnus Ladulås.
Hemma, sjuk. Skönt. Undervisning och konferensande har gått lite i ett. Så mycket i ett att jag inte hunnit reflektera över något, historiskt eller annat. Idag däremot: lagom sjuk för att stanna hemma, men ändå tillräckligt frisk för att läsa (rhinovirus kanske?). Jag har äntligen läst hela (förra veckans) Guardian Weekly med ett fantastiskt reportage om revolutionerna i Östeuropa 1989 (som jag inte hittar på nätet). Den artikeln tillsammans med Nobelpriset gav mig en obetvinglig lust att läsa bland annat Herta Müller. Dessutom vill jag gå på utställning, se filmer på bio, ta höstkvällspromenader och dricka baljor med te. Det som gör forskartillvaron så rik är just att det blir en plats för reflektion. Det som rör sig i forskningens utkanter kan befrukta forskningen och göra den sinnlig, samtidigt som utkanten är en tröskel till världen utanför, till sådant som inte har ett dugg med forskning att göra. Men som luftar hjärnan.
